VI GÅR PÅ HAJ-SCHOOL
HAJAR SOM HAJAR
#YOLO
HÄR SIMMAR VI LUNGT
Dieter
När näringsämnet fett i kroppen blir den rundare, vilket går emot de rådande skönhetsidealen. För att bli av med de “extra kilona” finns och uppkommer det därför ständigt olika metoder, i form av dieter. Här ska vi analysera två populära dieter.
LCHF
Ni har säkert hört om LCHF-dieter: low-carb-high-fat. De finns i lite olika varianter men i huvudsak går LCHF ut på att dra ner ordentligt på kolhydrater och öka fettintaget. Mindre kolhydrater leder till en lägre blodsockernivå och insulinnivå vilket gör att kroppen för att få energi måste förbränna något annat än glukos - fett. Det överskott av fett som äts förbränns och att äta fett- och proteinrikt ökar dessutom mättnadskänslan så att en inte äter mer än nödvändigt. På så sätt ska LCHF leda till viktminskning. Men protein förbränns före fett, därför är det viktigt att en äter mycket proteiner eftersom att de behövs för viktiga saker i kroppen, såsom byggmaterial, arvsmassan och hormoner. Dessutom är det mycket personligt hur snabbt fettet förbränns, i en kropp med många muskler förbränns det exempelvis snabbare.LCHF är framförallt aktuell om för personer som lätt lagrar fett och behöver gå ner i vikt, eller personer med stor risk att drabbas av diabetes som behöver sänka och stabilisera sitt blodsocker. Personer med hög risk för hjärt och kärlsjukdomar avråds däremot från LCHF, de ska undvika att äta mycket fett för att minimera risken för åderförkalkning. Det är framförallt viktigt att finna sin egen balans mellan näringsämnena och inte ta bort alla kolhydrater trots att de kan dras ner på, äta mycket fleromättade fetter som lätt förbränns och dessutom få i sig tilräckligt med proteiner för att inte allt ska gå åt till energi.
5:2
Precis som LCHF, har du säkert även hörtalas om 5:2. Dieten går upp på att du två dagar i veckan ska fasta och bara äta 500-600 kalorier. Resterande dagar ska du äta mellan 2000-2400 kalorier. “Fasta dagarna” ska inte infalla direkt efter varandra då det i sin tur gör att kroppen ställer om till ett “svältläge” och ämnesomsättningen försämras. Teorin bakom dieten är att det inte ska vara bra att “ständigt äta” vilket grundar sig i teorin om att människan är skapt för att jaga, äta och fasta däremellan. Men vad är det då som är så speciellt med själva fastan? När du fastar hålls nivån av hormonet IGF-1 i kroppen på ett hälsosamt stadium. För höga nivåer av IGF-1 kan leda till cancer och ett snabbare åldrande. Enligt en forskare vid National Institute of Aging i USA ska 5:2 dieten kunna förebygga demens och alzheimer. Teorin kring det är att när vi fastar och är hungriga skickar hjärnan ut signaler om att vi så snabbt som möjligt måste hitta föda. Hjärnan ställs om till någon slags “jägarinstinkt” och hålls därmed mer aktiv. En mer aktiv hjärna löper inte lika stor risk för alzheimer och demens. Än så länge har denna forskning dock bara gjorts på möss, så huruvida människan påverkas är inte riktigt klart än. Insulinmängden i kroppen kommer att minska under tiden vi fastar och då kommer vi inte lagra lika mycket fett. Dessutom sänker det för högt kolesterolvärde och därmed risken för hjärt och kärlsjukdomar som är en följd av för högt kolesterol. Dieter kan även hjälpa till att sänka högt blodsocker- mängden Glukos i blodet. Den stora risken med högt blodsocker är att det kan leda till diabetes. När glukoshalten är för hög tillverkas och pumpas det ständigt ut en massa insulin i blodet. När insulinet ständigt pumpas ut slits receptorerna på cellerna som insulin fäster på.När insulinet då får svårt att fästa sig på receptorerna/ev kan inte alls, har du utvecklat diabetes. Men det finns också risker med 5:2. Dieten har till exempel kritiserats för att ha varit en inkörsport till bulimi och anorexi. Det är lätt att ett kompensationsbeteende triggas upp, om du tex har ätit något väldigt onyttigt en dag kanske du tänker “ah, men då fastar jag ytterliggare en dag den här veckan”. Dessutom framställs “att fasta” som något bra och hälsosamt i dieten och alltså därmed att känna hunger och svält likaså. En annan risk är att det ofta framställs i media som att du får äta precis vad du vill de dagar du inte fastar. Men egentligen finns det en kalorigräns även de dagarna. Du kommer alltså hela tiden behöva tänka på vad du stoppar i dig så att du inte överstrider dessa “kalorigränser”. Dessutom är 2000-2400 kalorier ett hyfsat litet kaloriintag. Så ens totala kaloriintag under hela veckan kommer egentligen inte skilja sig så mycket från andra “lågt-kaloriintag dieter”.
I samhället
En googling på “diet tidning” visar en obalans ur genusperspektiv. Delvis är det övervägande fler kvinnor än män i tidningar, vilket är tyder på att dieter oftast vänder sig till tjejer trots att det inte finns några tydliga könsskillnader för övervikt och högt blodsocker. De fåtal tidningar med män i belyser den sunda livsstilen, en man som står på händer och en som posar med muskler. Till skillnad från de flesta tidningar med kvinnor, där gör kvinnorna ofta inte mycket utan posar leende med fraser om viktmiskning: “Fasta dig smal”, “Bli smal snabbt”, “Tappa kilon” med fler. Fokuset för kvinnor ligger på viktminskning före sundhet, trots att de vill att det ska kopplas ihop. Tjejer är överlag mer missnöjda med sina kroppar än killar i gymnasieåldern, visar en studie från Sahlgrenska Akademin i Göteborg för några år sedan. Dessutom är ätstörningar mycket mer utbrett bland kvinnor än män trots att de finns bland båda kön, detta underbyggs av en rapport från Stockholms Läns Landsting 2009. Den könsliga obalansen beror delvis på det vi ser ovan, att media ständigt pressar kvinnor att gå ner i vikt. Pressen kan även vara indirekt; det räcker att den absoluta majoriteten av alla skådespelare, programledare med mera är smala och vackra och att modeller som står för just skönhet ofta är underviktiga för att stärka normen “smal är bra”. En positiv utveckling vore om medias fokus på viktnedgång skulle minska, samtidigt som det av skola och media blir mer välinformerat om dieters risker, för- och nackdelar, om alla människors olika förutsättningar och behov. Att alla inte kan följa exakt samma kostråd med våra olika kroppar. Det skulle kunna leda till att vikthets och ätstörningr minskar på sikt. Det skulle gynna folkhälsan ur ett medmänskligt och ekonomiskt perspektiv.
Därför är det viktigt att äta och leva såsom du och din kropp trivs med! Att sträva mot en sundare livsstil behöver inte höra ihop med att tappa vikt. Läs på ordentligt om för och nackdelar med olika dieter, när de är att rekommendera och inte, om du behöver ändra kostvanor.
Källor
http://kcp.se/useruploads/files/arbeta_i_kvalitetsregister/Vardprogram/Riksat_Atstorningar_2009_webbversion.pdf - Regionalt Vårdprogram, Ätstörningar, 2009 från Stockholms Läns Landsting
Is it time for a diet?
Matspjälkning
När du ätit något sker den första näringsupptagningen redan i munnen. När du tuggar börjar maten att sönderdelas. I salivet finns enzymet amylas som spjälkar kolhydraterna i maten till glukos som sedan färdas till hjärnan via blodet så att hjärnan får sitt snabba socker, och därmed kan du snabbt få energi. Efter det färdas maten vidare via matstrupen, genom matmunnen och in i magsäcken. I magsäcken finns det celler som producerar magsaften. I magsaften finns pepsin, saltsyra och slem. Pepsinet bryter ned protein. Med hjälp av saltsyran kan pepsinet aktiveras. Slemmet fungerar som ett skydd i magsäcken mot saltsyran. Efter att maten bearbetats till en sur sörja färdas den vidare till tolvfingertarmen där galla från glassblåsan och bukspott från bukspottskörteln hjälper till att fortsätta bryta ned maten. Gallans uppgift är framförallt att fördela fetter i maten så att de är redo att brytas ned ytterligare. Från bukspottskörteln tillförs bikarbonat som är basiskt. Bikarbonat neutraliserar matens PH-värde så att inte tarmarna ska skadas. I bukspottet finns enzymen lipas, trypsin och amylas. Lipas spjälkar fett till fettsyror, trypsin spjälkar protein till aminosyror och amylas spjälkar kolhydrater till glukos. Detta sker för att näringsämnena sedan ska kunna tas upp i tunntarmen. När maten når tunntarmen är den alltså nedbruten, och kan tas upp i tarmluddet. Tarmluddet är namnet på tunntarmens väggar, med villi och microvilli, där näringen tas upp till blodkärl. Selektionsprocessen som sker mellan tunntarmen och blodkärlen har ett system som ser till att bakterierna från maten stöts bort så att de inte hamnar i blodkärlen, utan att bara det som ska hamna i blodkärlen- aminosyror, glukos och fettsyror- hamnar där. Det som är kvar av maten färdas vidare till tjocktarmen. I tjocktarmen tas vätskan i maten upp. I tunntarmen finns även e. coli -bakterier som producerar K-vitamin som är viktigt eftersom det tar hand om bakterier i kroppen. Ändtarmen är det sista stoppet för maten, innan det ska ut ur kroppen. Det finns nu inget kvar i maten för kroppen att ta upp. Så maten färdas helt enkelt bara igenom ändtarmen, som är 3 cm lång, och sedan åker det ut ur kroppen.